Dagens ungdom har för mycket frihet?

Jag tror att orden "för mycket frihet" verkligen inte bör sättas samman i den ordningen. Jag tror att den verkliga frågan är "Är föräldrar skicklig nog för dagens ungdomar?" Att svaret är, för det mesta, en stor kollektiv nr. De inte modernisera som krävs för att stödja en förskjutning i kultur. Barndomen frihet är den bästa delen av levande i här och nu. Inga fler patriarchial (vilken pappa säga går!) skit av 50-talet. Barn är nu obehindrat av föräldrar som har större osäkerhet frågor. Barn är kunna peka ut sina föräldrar misstag (som jag föll är en grand sak. För, om jag skruva upp vill jag en av mina tre barn att låta mig veta. Jag fan skulle ha velat ha samma när jag växte upp!) Friheten innebär dock föräldrar behöver få sin buts i växeln och antingen nätverk med föräldrar som vet vad deras gör eller läsa på böcker (inte de som säger "Du är överordnat!". Dessa titlar är destruktivt för annars konstruktivt föräldraskap. Frihet är bra för ungdomar att ha. De kan göra hälsosammare val (att ha lärt sig den hårda vägen kommer att ingjuta i dem sin läxa snabbare än löjliga regler och bestämmelser).

Så, kort sagt, jag tror att friheten vissa barn har är långt till mindre för en växande kropp och ande (inte den religiösa slags ande). Bara för att de inte har fyllt 18 betyder inte att de inte kunde vara helt självständiga om de får chansen. Det är en god färdighet att ha. Ge dem den kärlek du kan ge dem, lyssna, vara där, hjälpa (när de ber om det) men du vill att de ska kunna göra det utan dig. Bara i fall något skulle någonsin hända dig.
Föräldraskap!
Att ha tagit upp sex barn- och alla av dem nu föräldrarna själva och mindre sedan sjuttio mil - håller jag inte med föregående svaret. Dilemmat med 1960-talet, verkligen en revolt mot för mycket faderlig kontroll, resulterade, liksom alla andra uppror, i överkompensation och att låta för mycket frihet. Som Aristoteles föreslog nästan 2500 år sedan, behöver vi för att hitta den "gyllene medelvägen". Tid måste vi utöva kontroll och, vid andra tillfällen kan vi behöva släppa taget.
Så nu, när har vi kontroll och när ska vi låta gå? Ja, naturligtvis, detta är svårare än att ta den enklare, en kurs rutt. Det är där ditt omdöme som förälder kommer in. Och att dom har att göra med barnet och dess mognad.
Jag svarade bara en fråga om huruvida ett 10-13 år gammalt barn bör tillåtas att gå till köpcentret ensam. Troligen inte, men detta beror på barnet. Hur väl kan barnet göra ett bra beslut? Detta är den ultimata frågan! Som föräldrar måste du ställa ditt barn konkreta frågor! Skulle du gå med en främling som vill köpa dig en glass? Vill du gå med dina vänner när de beslutar att gå in i en butik och stjäla varor?
Föräldraskap är ett heltidsarbete. Det finns inga enkla svar. Varje situation måste bedömas självständigt och baseras på barnets mognad och förmåga att fatta bra beslut. Vissa barn mognar tidigare än andra. Men de flesta vill ha någon riktning.