Hur känns det för att vara ett spöke?

Ingen vet...
Eller det finns någon som är död och kan kontakta människor, även om detta är mycket osannolikt...

Om du har haft en nära döden-upplevelse eller en långvarig ur kroppen-upplevelse kan du få en uppfattning om hur det är att plötsligt in i en värld där du är ensam och samtidigt kan du se människor omkring dig det finns inget sätt att kommunicera.

I detta tillstånd kan du inte inser att du är faktiskt dött och fortsätta som förut. Om du var en äldre person bor ensamma kan då livet vara ungefär samma innan du dog. Saker kan förändras då och då och du kanske undrar var dessa nya människor kom från som också bor i samma hus som du. Du kanske ogillar deras närvaro och försöka övertyga dem att lämna. Ingen kan se eller höra dig. Men vänta, en av medlemmarna i familjen kan känna dig. De kan känna av din frustration, chock och elände. Du gjorde aldrig allt du velat göra och nu är du fast ensam i denna märkliga plats som känns som en aldrig sinande dröm.

Kanske du dog plötsligt eller var utsatt för ett hemskt brott. Kan du bo om du vill se rättvisa gjort. Så att du hittar den eller de personer som kränkt dig. Kanske inser du vad som hänt och är chockad. Detta är inte vad de sa du skulle hända?

Kanske du dog och har tagit upp hemvist i någon annans kropp och medvetande. Du skulle bli förvånad hur många exorcisms (eller korrekt ande utgåvor) är från döda människor snarare än den demoniska eller andra enheter.

En dag en grupp främlingar in i huset. De bär konstiga utrustning och sensorer som de släpper ut runt huset en i din favorit rum där du tillbringar merparten av din tid. De stanna där hela natten tittar på sina monitorer hoppas på något intressant. Ett par dagar senare de lämnar och du är lite upprörd av deras närvaro. Dina känslor för familjen i huset bli negativ.

Månader senare märker du någon annan talar. De talar till dig. Hur kan detta vara? Är de också döda? Kanske de kan hjälpa dig eller kanske de vill ha något från dig. De identifierar sig själva som en präst och hotar dig med ord av inlösen och kastar ut onda andar. När de är klar du blir väldigt irriterad med familjen som bor i ditt hus. Din ilska känns överallt och du ta ut på de mest känsliga medlemmarna av familjen.

När ni just har gett upp hoppet talar en röst mjukt till dig. Den här gången känns det annorlunda. Denna person erbjuder sig att hjälpa dig. De känner sig äkta och kärleksfull. Något du inte har upplevt på länge. Snart föra de människor som du vet eller änglarna att ta dig till ett bättre liv. Tack. Tack och lov finns det vänlighet fortfarande kvar i världen.

Fler artiklar finns på länken nedan.

Spökhus
Jag kan inte lämna mitt hus
Det är som om jag lever i en dröm
Det sista jag minns väl
Försökte hålla värmen i frysningen.

Spara
Vilka är dessa människor som har flyttat?
En familj som jag se natt och dag
Med hjälp av mitt kök och badrum saker
Men de kan inte höra ett ord jag säger

Här är mitt hus som du bor i
Jag betalade inteckning i tjugo år
Nu har de kommit med sina barn
Och jag är fast ensam med mina tårar.

Hej, tittar du rakt på mig
Varför ser du inte mig här?
Jag har skrika i ansiktet hela dagen lång
Men du verkar vara helt omedvetna.

Det lilla man kan se mig ibland
Hon ser på mig med fruktan och rädsla
Hon berättar föräldrarna som inte vill veta
Att ett spöke i deras hus står nära

Så de tog in en präst som hotade mig
Han berättade att jag var en demon från helvetet
Kasta vatten och skandera hans ord
Det hade ingen effekt såvitt jag kan säga.

Jag vill bara att någon ska lyssna på mig
För jag vill ha min familj att veta
Att jag är ledsen för alla dåliga saker
Och jag älskar djupt dem så.

Jag kommer att gå till något sätt att göra mig hörd
När de sover jag drar dem och skaka
Jag talar till dem i astral tillstånd
Men deras minnen misslyckas när de vakna

Vad har jag gjort dessa människor?
Jag har skrämt dem bort allt
De lämnade huset
Och en annan familj bo.
Och så det upprepar sig
Oändliga existensen av mitt liv
Dömd att vara instängd i kammaren
Titta på en annan man och hustru

Så en dag när jag hade gett upp hoppet
Två män kom till dörren
De var inte prästerna eller medier
Men något jag sett inte förut.

De gick runt i huset tills de var nära
Då en av dem talade till mig och sa
Att jag skulle gå vidare från denna plats
Som det hade varit tio år och jag var faktiskt dött.

Bruce Darwill