Sammanfattning av dikten barndom av Markus Natten?

Barn huva
Högtalaren funderade djupt på andliga frågorna om livet och slutligen insåg att hans barndom dagar var äntligen gått ner i förflutnan av evighet för gott och skulle aldrig återvända. Barndomen skulle nu återstår endast i hans minnen. Han vandrade om i slutet av barndomen var den dagen han inte längre var elva år gammal. Tiden när han insåg att himmel och jord inte kunde hittas i geografi och aldrig kunde vara.
Där gick sin barndom? Var det den tiden som han insåg att vuxna inte var alla de tycktes vara? De talade om kärlek och de predikade kärlek, men inte fungerade så kärleksfullt eller praktiseras vad de predikade. Var det dagen. Där gick sin barndom? Var det när han fick reda på att sitt sinne var verkligen hans? För att använda den oavsett hur han valde? Att producera tankar som inte var de av andra människor men hans och hans ensam. Var det dagen? Där gick sin barndom? Det gick till någon bortglömd plats som är gömd i ett barns ansikte. Det var allt som han visste och att var allt som han mindes.