Vad är det diagnostiskt tillvägagångssättet för schizofreni?

Första hänvisas personen till en psykiater. Detta kan inträffa när en vän eller familjemedlem medlem märker udda beteende. Det kan också hända om personen kommer till polis och akuten och tjänstemän märker att personen har några udda symtom.
För det andra psykiatern ser på personen och beslutar om en lista över möjliga diagnoser. Någon med schizofreni kan ursprungligen verkar ha flera relaterade sjukdomar, inklusive bipolär sjukdom, depression, autism eller en annan psykotisk sjukdom.
För det tredje ser psykiatern på en bok som heter DSM. DSM, som står för Diagnostic and Statistical Manual, har en förteckning över kriterier för vem kan få diagnosen schizofreni och som inte kan. Om en person får diagnosen schizofreni, kan då behandlingen börja.
A. karakteristiska symtom: två eller flera av följande, alla närvarande för en betydande del av tiden under en 1-månadersperiod (eller mindre om framgångsrikt behandlade):
(1) vanföreställningar
(2) hallucinationer
(3) oordnat tal (e.g. frekventera urspårning eller inkonsekvens)
(4) grovt oorganiserad eller ett katatoniskt beteende
(5) negativa symtom, dvs affektiva flackare (känslomässig Avtrubbning), alogia (fattigdom av tal) eller avolition (bristande motivation).
Obs: Endast ett kriterium A symtom krävs om vanföreställningar är bisarra (inte realistiska hallucinationer, som att en betydande andra är otrogen mot honom eller henne) eller hallucinationer består av en röst som håller upp en löpande kommentar på personens beteende eller tankar, eller två eller fler röster som samtalar med varandra.
B. social/yrkesmässig dysfunktion: för en betydande del av tiden efter uppkomsten av störningen, ett eller flera stora områden av funktion sådan som arbete, mellanmänskliga livet eller egenvård är markant under den nivå som uppnåtts före dagen för inledandet (eller, om debuten i barndomen eller under uppväxtåren, misslyckats med att uppnå den förväntade nivån av interpersonell, akademiska eller yrkesmässiga prestation).
C. varaktighet: Kontinuerlig tecken av störningen kvarstår under minst 6 månader. Detta 6-månadersperioden måste omfatta minst 1 månader av symtom (eller mindre om framgångsrikt behandlade) detta uppfyller kriterium A (dvs aktiv-fas symtom) och kan innehålla perioder av uppkomsten eller resterande (efter behandling) symptom.
D. Schizoaffective och förstämningssyndrom utslagning: schizoaffektiv sjukdom och humör sjukdom måste ha uteslutits.
E. ämne/allmänt hälsotillstånd utslagning: störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av ett ämne (t.ex. ett missbrukat läkemedel eller en medicin) eller en allmän sjukdom.
F. relation till en genomgripande störning i utvecklingen: om det finns en historia av autistiska störningar eller en annan Pervasive Developmental Disorder, ytterligare diagnosen schizofreni görs endast om framstående vanföreställningar eller hallucinationer förekommer också i minst en månad (eller mindre om framgångsrikt behandlas).
(DSM-IV. Detta är den exakta texten i posten utom förtydliganden gjorts.)