Vem är argos i Odysséen?

Argos var Odysseus trogen och älskade hund som väntade för tjugo år för hans återkomst - bara för att se honom, erkänna honom genom hans begger förklädnad och sedan dö (brist på styrka och ålderdom) innan han kunde avslöja Odysseus sanna identitet: när de pratade, en hund som hade legat sover upp hans huvud och spetsade öronen. Detta var Argos, som Odysseus hade födde upp innan du ger ut för Troja, men han hade aldrig haft någon glädje av honom. Förr i tiden använde han tas av de unga männen när de gick jakt vilda getter, eller rådjur eller harar, men nu när hans herre var borta han låg försummade på högarna av mule och kodynga som låg framför de stabila dörrarna tills männen ska komma och dra den bort för att gödsel stort nära; och han var full av loppor. Så fort han såg Odysseus stående där, han tappade sina öron och viftade på svansen, men han kunde inte komma nära upp till sin Herre. När Odysseus såg hunden på andra sidan av gården, streckad en tår från hans ögon utan Eumaios såg det och sade: "Eumaios, vad en ädel hund som är över där borta på gödsel heap: hans bygga är fantastiska; är han så fin en Karl som han ser ut, eller är han bara en av de hundar som kommer tigga om en tabell, och hålls bara för syns?" "Denna hund," svarade Eumaios, "hörde hemma till honom som har dött i ett långt land. Om han var vad han var när Odysseus kvar för Troy, skulle han snart Visa dig vad han kunde göra. Det fanns inte en vilda djur i skogen som kunde komma bort från honom när han var en gång på dess spår. Men nu har han fallit på onda tider, för sin herre är död och borta, och kvinnorna tar inte hand om honom. Tjänare göra aldrig deras arbete när sin Herres hand inte längre över dem, för Zeus tar halva godhet av en man när han gör en slav av honom." Så säger han trädde den välbyggda herrgården och gjorde raka för de utsvävande pretenders i hallen. Men Argos förbi i mörkret av död, nu när han hade sett sin herre gång efter tjugo år. Homeros, Odysséen boken 17