Vad var besluten i administrativa förhandlingen och de lägre domstolarna i Mills v styrelsen för utbildning?

Vad var besluten i administrativa förhandlingen och de lägre domstolarna i Mills v styrelsen för utbildning?

Mills v. Skolnämnd av District of Columbia, 348 F. Supp 866 (D. DC 1972)

Svar

Mills fördes en grupptalan i US District Court för District of Columbia för en grupp av barn som var förvägras sin rätt till en fri offentlig utbildning på grund av beteende eller utvecklingsmässiga funktionsnedsättningar som hindrade dem från att gå i vanliga klasser.

Så hördes bara i oss tingsrätten, så det fanns inga "lägre domstolar" inblandade, som US District Court är laga domstol (domstol) för sådana frågor.

Domstolen fattat sitt beslut under en pretrial utfrågning; Det var ingen rättegång för detta fall.

Tingsrätten höll fanns det inga tvister sakförhållande och muntligen beviljas den kärandens rörelse för en summarisk dom den 24 mars 1972 till förmån för Mills (en sammanfattning dom är ett beslut baserat på lag när det finns ingen anledning att hålla en rättegång eftersom fakta i ett fall inte är föremål för tvist).

Domstolen, allmänt: "kärandens rätt till lättnad i detta fall är klart. Gällande stadgar och förordningar och konstitutionen i USA kräver det.."

Detaljer

Kärandena in i oss tingsrätten den 24 September 1971.

På första pretrial konferensen den 17 December 1971, domare Wångdahl beviljas käranden (Mills, et al.) grupptalan status, så att fabrikerna att representera alla namnlösa barn i District of Columbia vars intressen serverades av resultatet av fallet.

Både käranden och svaranden godkände den 20 December 1971, och domstolen undertecknat, provisoriska föreskriften förplikta skolstyrelsen att börja erbjuda en lämplig utbildning för fyra namngivna kärande av 3 januari 1972. att svarandena ger en lista på alla kända barn med särskilda behov, inklusive adress och telefonnummer samt en sammanfattning av vad som gjordes för att möta de behov. och att svarandena identifiera kvarvarande medlemmar i klassen för närvarande inte känd för dem. Båda parter var tvungna att gemensamt tänka över Val av och ersättning för en "särskild master" som skulle ansvara för att ta itu med frågor som uppstår om lämplig placering för varje barn.

En andra pretrial konferens domstolen den 14 januari 1972.

Den 21 januari 1972, käranden lämnat in ett förslag till en summarisk dom, och föreslog ett dekret att svarandena fil av 1 mars 1972, en planerad genomförandestrategi för att uppfylla kraven i lagen. Båda parter begärde en utfrågning.

Den 9 februari 1972antog Utbildningsstyrelsen en Resolution som innehöll följande:

Specialundervisning

"Alla lediga auktoriserade specialundervisning positioner, vare sig i vanliga, effekt stöd eller andra federala budgetar, skall fyllas så snabbt som möjligt inom förmåga av Special utbildning avdelningen. Oavsett förmåga att departementet att fylla lediga befattningar, alla medel för närvarande avsatt eller tilldelat för specialundervisning, vare sig i vanliga, effekt stöd eller andra federala budgetar, skall användas enbart för specialundervisning."

Den 1 mars 1972svarade tilltalade att de skulle ge särskilda behov barn med en lämplig utbildning, och lägga fram en plan för genomförandet av den 24 mars. De frågade domaren att ange en enkel förklarande dom också och klagade på att förslaget till Sammanfattning dom var omtvistad mot bakgrund av styrelsens nya resolution.

Domaren ställa in datum för en pretrial utfrågning 24 mars 1972. Svarandena inte uppfyllt domstolsbeslut och lämnade inte en genomförandeplan vid förhandlingen under invändningen att skolstyrelsen saknade tillräckliga medel för att genomföra den nödvändiga handlingsplanen.

Domaren Wiklund höll pretrial utfrågning som planerat och bestäms det var någon tvist om faktum. Styrelsen för utbildning hänvisas till kostnad och brist på finansiering som orsak det misslyckats med att tillhandahålla en lämplig utbildning till vissa specialundervisning elever. Domstolens beslut fattades på grundval av lag, både konstitutionella och lagstadgade, utan rättegång.

Domstolen beviljas muntligen i kärandens förslag till Sammanfattning dom, hålla käranden var berättigade till befrielse enligt lagen. Domaren Wiklund hänvisas till särskilda stadgar, styrelse regler och överordnade upprätthålla sitt beslut (se relaterade frågor).

"Konstitutionella rättigheter bör ges medborgarna trots den större kostnader inblandade... District of Columbia intresset för utbildning för uteslutna barn tydligt måste uppväga sitt intresse att bevara sin ekonomiska resurser. Om tillräckliga medel är inte tillgängliga för finansiering av alla tjänster och program som behövs och önskvärt i systemet då tillgängliga medel måste vara förbrukat rättvist på ett sådant sätt att inget barn är helt uteslutna från ett offentligt understödda utbildning överensstämmer med hans behov och förmåga att levnadsförhållanden. Bristerna för det området av Columbia offentliga skolväsendet inte kan om på grund av otillräcklig finansiering eller administrativ ineffektivitet, verkligen tillåtas att bära tyngre på det "ovanliga" eller handikappade barnet än på normala barnet."

"Domstolen har fastställt att styrelsen jämväl har ansvaret för genomförandet av domen och dekret av denna domstol i detta fall."

"Kärandens rätt till lättnad i detta fall är klart. Gällande stadgar och förordningar och konstitutionen i USA kräver det.."

Domstolen utfärdade sitt skriftliga yttrande, med instruktioner, den 1 augusti 1972. Ärendet överklagades inte.